Det finns platser på jorden som griper tag och stannar kvar i våra hjärtan. Det finns människor som tycks kunna förklara vad livet går ut på – bara genom att glänta på dörren till deras egen vardag. 
Följ med hem till Eileen Aasheim och Tore Rongved, och deras underbara får, på det norska Vestlandet.

Utomhustermometern visar tio plusgrader. En ljus, nästan benvit, grovstickad tröja med hög krage håller den påträngande fukten på behörigt avstånd. Det ännu gröna, kuperade landskapet utanför det varma hemmets köksfönster skvallrar knappast om att november bara är dagar bort.

 

Eileen och Tore övertog gården de bor på från Tores föräldrar år 2018, och har sedan dess kallat sig fårbönder. Utöver fåren finns även ett 15-tal mjölkkor och kalvar på gården.

 

– Det är fortfarande väldigt milt för årstiden, konstaterar Eileen Aasheim med en smula lättnad i rösten, medan hon visar runt utanför villan som ligger idylliskt inbäddad mellan smaragdgröna kullar, som ofrånkomligen för tankarna till ett något disigt Hobbiton från Peter Jacksons filmatisering av Lord of the Rings.

 

– Det kunde lika gärna ha varit snö nu, eller åtminstone iskallt. Vädret har en tendens att variera något oerhört här.

 

Vi befinner oss i Haus på Osterøy, Vestland fylke, en kommun som nyligen passerade 8 000 invånare. Här, en halvtimmes nordostlig bilresa från storstaden Bergen, bor och lever Eileen Aasheim tillsammans med sambon Tore Rongved och deras tvååriga dotter Ida.

 

 

Likt vita bomullstussar i fjärran – som tycks ha landat mjukt på branta kullar under en vidunderlig utsikt över fjäll och hav – skymtar hela anledningen till att vi träffas: fåren.

 

– Vi har, som vi kallar det, cirka 40 vinterfår. Men på våren när lammen kommer blir de ungefär dubbelt så många. Våra får tillhör raserna dalasau, som är grova och rejäla får med tjocka ben, och farga spælsau som är ganska små och tunna men väldigt tåliga.

 

Farga pælsau - ganska små och tunna men väldigt tåliga

 

De båda raserna dalasau och farga spælsau kan med måttligt god fantasi översättas till dalafår och färgade vildfår på svenska.

 

– Dalasau är en utrotningshotad ras. Vi har dem egentligen mest för att vi tycker det är viktigt att rasen ska finnas kvar – vi har fortsatt på samma flock som min svärfar hade tidigare, och vi får ett litet bidrag för att vi har dem, säger Eileen och fortsätter:

 

– De är vackra djur med tjock och härlig ull. Dessutom har fåren av dalasau-ras väldigt harmoniska ansikten.

 

Dalasau är en utrotningshotad ras med tjock och härlig ull

 

Vad är syftet med fåren? Har ni dem mest för sällskap, för köttet eller för ullen?

– För sällskapet, köttproduktionen och ullen – i den ordningen. Om man bara vill fokusera på köttdjur är Norsk kvit sau (ofta förkortat NKS) den bästa rasen att satsa på. Den är framavlad för goda köttgener och hög produktivitet.

 

Alla får hemma hos Eileen och Tore, oavsett ras, får sin ull klippt två gånger om året. Ullen samlas in och säljs sedan vidare för förädling. Och från lammen som årligen skickas till slakt återfår Eileen och Tore lammskinn av högsta kvalitet.

 

Livet har sin gång på gården – och fåren drar onekligen sitt strå till stacken, även vad det gäller landskapsvård.

 

– Man ska också komma ihåg att får är exceptionella betesdjur. De håller landskapet öppet utan att förstöra terrängen. Vi släpper i regel ut fåren i mitten av april, efter lamningen, och sedan går de ute ända fram till början av november, då parningssäsongen börjar.

 

 

Ju mer Eileen Aasheim berättar om livet tillsammans med fåren, och familjens relation till dem, desto tydligare framstår de sociala sällskapsaspekterna av fårägande.

 

– Får är väldigt kontaktsökande till sin natur. Så fort jag närmar mig kommer de springandes och hoppas att jag kommer med något gott till dem. De är ganska lika hundar egentligen, fast de kommer i flock – och är otroligt envisa!

 

– Vår dotter är väldigt glad i fåren. Hon gillar konstigt nog deras kraftfoder, och det händer att hon knaprar i sig lite när hon hälsar på dem. Redan innan hon hade lärt sig att gå sträckte hon sig upp till baggarna ute i stallet och ville kramades med dem. Det var väl kanske lite väl vilt … men samtidigt väldigt härligt.

 

Har du några kloka råd till andra som funderar på att bli fårbönder?

– Se till att du har tid. Om du bara avsätter tiden som krävs, klarar du alla utmaningar som kan uppkomma; fåren ska ha vatten, mat, vitaminer och mineraler. Och de kan bli sjuka! Har du inte tid att ta hand om dem blir det problem – men om tiden finns löser sig det mesta.

 

Så vad är hemligheten för att uppnå ett härligt fårliv?

– Läs på och skaffa dig kunskap, exempelvis om vilka olika behov olika fårraser har – och tillbringa mycket tid tillsammans med fåren, redan från att de är lamm. Lär känna dem och klappa dem mycket inför vintern, det skapar band mellan dig och fåren som gör att de inte blir lika skygga under sommarbetet.

 

Under perioden mellan april och november går Eileen och Tores får utomhus, oftast på fjällbete. Även under vinterperioden får fåren komma ut på regelbunden ”vinterluftning”.

 

– Många tror tyvärr felaktigt att får inte innebär något arbete – men med den inställningen kan man lika gärna skaffa sig en robotgräsklippare. Det är förvisso ganska enkelt att komma igång som fårbonde, det krävs ju inte några större byggen eller liknande. Och i ett klimat med milda vintrar kan fåren få en riktigt lång och härlig period av utomhusbete.

 

 

Avslutningsvis, har du några praktiska fårtips att dela med dig av?

– Ja, fårgrindarna från Kellfri är verkligen hur bra som helst. Vi har ett 10-tal här på gården och det går inte att ha för många. De är väldigt praktiska och enkla att sätta upp när man ska dela upp eller sortera ut fåren, och de fungerar lika bra stationärt, säger Eileen Aasheim och tillägger:

 

– Många andra fårgrindar har låsmekanismer som kräver en pinne eller stång, men Kellfris fårgrindar är liksom kompletta – och otroligt enkla att använda.